VARNING: klago-inlägg!!

Idag är jag inte pepp, mina krav och min stresshantering går inte ihop. Livet känns stort och alldeles krävande. Jag vet att jag kan. Jag vet att allt kan funka men just nu är jag så trött och jag bankar min egna självbild gul och blå. 

Svag och lat är orden som far i huvudet. Mina krav på mig själv är så mycket större än min ork och allt känns bara hopplöst! Letar efter en axel att gråta ut på men finner ingen passande eller någon orkar att ens prata. 

Jag önskar att jag var som alla andra. Att jag var 4 bokstäver mindre. Att jag hade lusten orken. Att jag var någon annan. Jag vill inte såra eller göra någon annan besviken, det har jag aldrig menat. 

Jag vill göra dem flesta glada, men liten tuva välter lätt stort lass eller vad är det man säger?

Inatt blir det nog inte mycket sömn. Ska plugga stenhårt och verkligen klara detta för om jag inte gör det är jag värdelös och misslyckad. Ska tvätta sängkläder imorgon och ringa bostäder samt ägna tid åt hunden. Laga mat tills gubben är hemma, och innan dess städa. Vart finns tiden till mig själv? Hur ska jag orka en månad till av detta? Hur finner man något man inte har? Var köper man en ork och ett fokus som heter duga? Varför kan inte jag klara detta när alla andra gör det? Vad är jag värd när jag inte klarar något som alla andra klarar..?

Min tös förtjänar mer än en timmes uppmärksamhet om dagen. Jag sliter mitt hår över mina prioriteringar och suckar och slår på min självbild lite mer.