vänner
alla har vi dem
alla älskar vi dem
alla hatar vi dem
men var finns gränsen vad man tål?
två vänskaper
en var jag blind i och såg inte att jag sårade
den andra vågade jag inte stå upp för mig sj och vad som var rätt förens det rann över
båda var underbara relationer
båda tog slut
nu står jag här och kan kanske bygga upp dem båda
vad ska man göra?
den första vänskapen är jag säker på att jag vill ha
den andra vet jag inte
varför kan man inte bara bestämma sig?
varför har jag så svårt att säga nej?
jag måste anspassa mig
är bakbunden och ligger på ett tågspår hur det än slutar kommer det sluta illa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar